Jag känner mig bättre och bättre. Kanske är det pillren. Troligtvis är det så…
Hur kan jag ha missat att det faktiskt var så illa ställt med mig?! Trodde att jag hade mer kontroll över mig själv än så…

Nu har jag ätit min medicin i 4 veckor och jag börjar se vattenytan, den är nära nu jag kan nästan ta på den. Härlig känsla. Äntligen har jag fått ”rätt medicin”! Men jag vet var problemet ligger och det är inte samma som förut. Det är det som gör det så svårt… jag måste hitta en lösning, på något sätt.

Jag fick ju som sagt prata med en kurator och fick ur mig det värsta, men hon påpekade att jag inte ännu är redo (för vissa saker) och att jag kan höra av mig till henne när jag vill. Känns jätteskönt. Jag blir äntligen tagen på allvar.

Bra det, för det värsta jag kan tänka mig är att dö… för det vill jag INTE! Skulle iofs aldrig ens försöka, för jag är för jävla feg.

… som jag nyligen har upptäckt. Rackarns vad bra den är! Bara njuuuuter!
Så- Lägg huvudet bakåt. Ta ett djupt andetag. Andas…. tills mitten på låten ungefär…. GÅSHUD!
Ahhh! Jag älskar!

Jag är på väg. Eller det verkar iallafall som så. Har ju inte skrivit mycket om min vikt på ett tag, dels pga uppehållet jag hade och dels för att jag inte har velat. Det där med vikt är ju ett känsligt ämne för mig, speciellt när det inte går som jag vill trots att jag försöker med allt. Men det verkar som om det börjar lossna. Inte för att jag gått ner så mycket som jag hade velat, men det har varit ”sommar”, om man nu kan kalla det sommar… jag har varit sjuk osv. Men, jag står inte still och det är stort för mig.

Så sen i maj så har jag tappat 3,5 kg och minskat 4 cm i midjan, vilket märks redan för mina byxor är lösare nu än innan sommaren. Nu är det nya tag som gäller, för till december har jag ett mål: att ha tappat mellan 5-10 kg till. Klart det kommer att gå, om denna motivation håller i sig.

Nästa vecka börjar jag träna på allvar – alla dagar i veckan!

Och förmodligen kommer jag att lägga en del inlägg bakom lås, så är ni intresserade är det bara att hojta till.

Har kommit ur Ketos och allt är inte så strålande längre. Faktum är att livet ter sig jäkligt pissigt emellanåt. Men det är bara att ta tag i eländet igen…

Igår följde jag med A på Hatha Yoga.
Först tänkte jag att det inte alls var nåt för mig, kände mig lite fånig men efter ett tag släppte det. Det var riktigt roligt, och frustrerande faktiskt att inte kunna göra vissa övningar för att man råkar vara överviktig. Inte så att övningarna inte är anpassade, det är de. Men att jag är så himla osmidig. Jösses!

Idag känns det kan jag säga. Jag har träningsvärk (ja, av yoga) i muskler jag inte visste att jag hade. Det känns som om jag fött barn.

Jag vill verkligen fortsätta med detta. Jag tycker att allt som ger mig träningsvärk måste vara bra motion. Och detta var inte direkt ansträngande om man jämför… så nu måste jag försöka med operation övertalning igen. Saken är att passen går på en mycket dum tid.